Min sambo hittade en kille på internet som jag tycker är värd att uppmärksammas. Som sagt det finns alltid någon därute som lever ett liv med en tuff sjukdom som faktiskt kan ha döden som den enda utväg. Hans blogg finner ni på den här länken:
http://laughingatmynightmare.1000notes.com/
Ibland kan jag faktiskt känna att jag kan bli ganska less på detta avlånga land just för att det verkligen stämmer in att vi är i landet lagom. Ordet lagom finns inte ens i engelska ordlistan, men det är just att händer det en olycka finns det alltid dom som bara står och tittar ingen vågar hjälpa den som är i behov av hjälp. Sen man är inte öppen mot andra människor, man säger knappt hej eller godmorgon om man står vid bussen och väntar. Man gör det knappt om man passerar någon som man kanske möter på gångvägen.
I andra länder ska man heja annars döljer man något och det går inte som till exempel USA eller så. Här i Sverige finns det dom som öppnar särskilda fonder och samlar in pengar för att sedan ge ut till någon som behöver typ stipendium. Sen är det inte så mycket mer med det. I USA där gör man stora evenmang med musik och sånt. Sen samlar man in pengar som går till att hjälpa fler i samma i situation. Har vi något sånt här ska det sändas på tv, det är bara kändisar i publiken som är där och det samlas oftast till stora fonder som man redan hört talas om i alla år. Man uppmärksammar aldrig någon särskild person med en jobbig sjukdom.
Jag tycker verkligen att man ska uppmärksamma personer med ovanliga sjukdomar och som rör sig ute bland oss just för att man ska få stopp på detta stirrande , pekande och viskande. Jag funderar faktiskt själv för att uppmärksamma min dotter i lokala tidningen nu då hon fyller ett år. =) det vore super kul.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar