Älskar dig för den du är

lördag 26 oktober 2013

Sorry... But its life

Sorry för att det tar sådan tid mellan gångerna som jag faktiskt bloggar men tiden räcker inte till som heltids arbetande, småbarns mamma med två hundar och en gubbe att hinna med efter arbetet.

Men en uppdatering blir i alla fall att på onsdag och torsdag är det dags igen för Örebro och en ny protes för att återigen försöka återuppta användandet av den i vår lite nyare vardag med dagis. För Hailie har det gått väldigt bra på dagis, nu har hon slutat grina och vinkar istället glatt efter att hon gett mig två riktigt goa kramar. Det känns bra att jag kan åka iväg och veta att hon är glad. Hon har redan en kompis där som hon kan namnet på men av respekt för dom lämnar jag inte ut hennes namn på bloggen. Men det är alltid hon och Hailie som är kvar sist på  dagis så det blir väl kanske så att dom ty sig till varandra.

Än så länge har jag inte hört att det är någon förälder som undrar något om Hailie eller andra barn, men det är ju en vana nu för oss och det blir ju så på dagis också. Barn är ju enkla och ärliga som en enkel förklaring till varför hon saknar sin hand och dom blir nöjd med svaret sen får det vara så. Men än vet jag kanske inte om det är någon förälder kanske som vill ställa lite frågor eller bara rent av funderar på något.

Kanske det skulle vara så att ge ut min bloggadress skulle hjälpa så föräldrar kan läsa om hur det går till annars utanför dagis och hemma med allt vad det innebär att ha ett barn med en hand. Idag kan man ju inget säga mer än att det verkligen har blivit en vana av att hon bara har en hand.

Nu ska jag gå och laga mat Hailie sover över hos farmor och farfar idag så vi får lite egen tid. Imorgon får jag hämta hem min goaste unge =)