Ett realistiskt mål!

Protesen har anlänt och de är den tredje nu och det lär blir några till innan det är färdigt. Imorgon börjas det med nya rutiner på förskolan och hemma. Hailie ska imorgon börja använda protesen på dagis och fröknarna får uppleva något nytt som man faktiskt inte stöter på så ofta när man jobbar med så små barn.

Örebro har nu också ringt och stämt av hur det går för henne. Enligt dom är det viktigt att man har ett realistiskt mål med användandet av protesen och att det är viktigt att man följer dom sedan varje dag för att kunna uppnå målet. Vårt mål just nu är att Hailie ska vänja sig för att sedan kunna gå över till en myoelektrisk protes som kommer vara henne mer till nytta än bara dom kosmetiska är just nu.

Just nu när vi egentligen får börja om med användandet så tycker dom i Örebro att om Hailie bara använder protesen i 3 timmar om dagen så här i början så har vi uppnått det målet. Och det tycker jag även är bra att få veta av dom, för annars funderar man ju lite själv över vart man ska sätta gränsen för användandet. Hur länge ska den sitta på? hur mycket ska man pressa med användningen som förälder?

För som jag sa till dom att hon måste ju tycka att protesen är rolig, för den ska ju inte vara jobbig och till en börda för henne. Nu skulle vi hålla en kontinuerlig kontakt med både Örebro och Habben för att verkligen stämma av hur det går med allting. Så dom skulle ringa igen vid tre månader för då kan det vara dags för att göra en ny protes igen och stämma av hur det har gått med användandet.

Det var bara de jag tänkte lägga upp den här gången, jag ska försöka uppdatera om jag hinner här i veckan om hur det går för henne med protesen. Men nu ska vi åka iväg för att handla hem lite mat inför veckan. =) Men ha en fortsatt trevlig söndag !!

Lägger upp en bild på proteser för om med dysmeli på benen och fötterna =) kan vara spännande och se hur dom ser ut.

Örebro resa med mera.

Japp då har vi varit ner till Örebro igen vilket som alltid gick bra. Fick utnyttja deras lägenhet så då blir allt så mycket enklare det är inte ens 10 minuters promenad till sjukhuset. Denna gången följde Hailies farmor med och snart tror jag hela familjen har varit med och våldgästat där nere och nästa gång tror jag nog vi åker ner dit själva. Men protesen håller på att ta form där nere nu och vi väntar tålmodigt på att den ska bli uppskickad hit så användningen kan börja. Och vi fick superbra tips nu på hur vi ska börja med att skapa våra ytterligare nya rutiner med henne. Man blev lite mer pushad till att börja få henne att använda den igen så det händer något. 

När man bokar lägenheten så ska man hämta den nyckeln på barn och ungdomsavdelningen och jag kan säga att den förra gången var det jätte lite folk där men de var tvärtom den här gången.
När vi kom dit stod det en farbror där med en röd lösnäsa på sig och gjorde ballongdjur till alla barnen som befann sig där. Hailie var genast skeptisk till honom och gömde sig bakom mig. Han gjorde en liten nyckelpiga till hailie som hon tveksamt tog emot.
Den fanns även en pojke som satt i rullstolen där och han var inte ens vid medvetande men han fick ett ballongdjur som farbror stoppade under hans arm i alla fall. Över allt i rummen kunde man se föräldrar sitta på stolar och läsa, vänta eller prata med sina sjuka barn som hade dessa otroligt fula sjukhuskläderna på sig, nerbäddade i sängarna. Det blev lite obehagligt att stå där och se, men samtidigt fundera på vad dom går igenom.
Jag gick i alla fall därifrån med Hailie som höll mitt lillfinger och vara glad för att få veta att vi kommer i alla fall få åka hem dagen efter och få sova lugnt under natten.

Hon var den här gången mycket duktig under gipsningen, bara satt stilla och lät dom göra sitt jobb utan protester som så lätt kan uppkomma nu då hon tror hon styr hela familjen.

På eftermiddagen gick vi och shoppade lite, precis som förra året så köpte jag en jätte fin klänning till Hailie som hon ska ha på sig nu under jul och nyår. Hon kommer se ut som en liten sessa. Det blev även en mascara åt mig vilket jag inte unnat mig på evigheter. Sen fick hon ett par jeans av farmor och en jätte fin pyjamas som hon försökte ta på sig i bilen under resan hem men det gick inte så bra.

Det känns skönt att äntligen ha det här gjort och att det kommer till att dröja några månader innan det är dags igen. Idag försöker jag ta itu med all tvätt som blivit sen resan och under veckan. Det har tyvärr blivit lite dagis för henne så nu den här veckan som kommer blir det stenhårt dagis hela veckan utan.

 Hailie med sin nyckelpiga som hon kunde fästa runt stumpen.

Hailie i bilen på väg ner då vi nästan var framme =)