Kontakt.

Igår fick mamma och jag kontakt med grupper på FB som är för dom som har dysmeli eller som har barn med dysmeli. Jag gick med i två stycken, nu kan man äntligen slappna av för nu känns det verkligen som att vi inte är ensamma längre.

Det som känns bäst är att veta att Hailie inte heller kommer att vara ensam om att ha dysmeli, det finns chanser för henne att få kontakt med andra barn som har liknande dysmeli. Och nu kan jag och mattias få prata med andra föräldrar som varit i exakt samma situation vilket inte gör mig ett dugg nervös längre.  Vi får ta del av andras erfarenheter och tips.

Det verkar vara en ganska vanlig dysmeli diagnos som Hailie har fått för det verkar vara så många andra barn som har fått samma diagnos fast på andra armen eller samma arm. Nu gäller det bara att ta del av all information och erfarenhet av dom andra föräldrarna så man kanske vet vilken fot vi ska stå på. =)

Imorse såg jag även på ett TV program och där handlade det om veterinär världen och sjukvården för djuren, där menar man på att dom större utvecklingarna inom sjukvården sker via djuren. Där tog dom upp en viktig sak som fick mig att spetsa öronen i alla fall.
Dom visade upp djur som hade varit med om svåra olyckor eller tragedier men som hade fått lycka till att få leva ett normalt  liv. Det var nämligen stor utveckling på proteser =)

Dom visade en katt som förlorat bägge bakbenen men som nu levde ett normalt liv med in opererade proteser i stället. Och det var dom första proteserna som verkligen hade blivit accepterade utan infektioner och svårigheter. Katten gick normalt och levde så normalt den kunde.
Dom visade även en alpacka som förlorat ena frambenet hon hade också en protes och hade nyligen fått en unge.

Detta visar ju bara hur fort utvecklingen går så att man till och med kan ge djuren permanenta proteser så det får verkligen det positiva stärkt att Hailie verkligen kommer att bli stark och fixa det här utan några som helst problem.

Ha det så gott alla ! så hörs vi snart igen