Älskar dig för den du är

lördag 31 december 2011

Barnläkaren!

Ja det var ju ett tag sen jag uppdaterade här nu men vi var ju i alla fall till barnläkaren i torsdags förmiddag. När vi kom dit var jag stenklar på att vi skulle till barnmottagningen, vi gick dit men tänkte att vi måste ju anmäla oss i receptionen.

Vi gick dit och när det var vår tur sa jag att vi hade tid på barnmottagningen och tjejen i receptionen tittade på mig och sa ska du dit? vi brukar bara ta emot barn där. Vi förklarade läget men hon kunde inte hitta vårt bokade besök. Vi gick tillbaka till barnmottagningen och frågade efter läkaren som hade ringt och bokat tiden. Han satt uppe på kvinnokliniken.
Jag trodde då att jag hade tagit fel på platsen, vi kom dit upp och frågade efter läkaren och han var där men till vår förvåning var det inte han vi skulle träffa heller. Som tur va kom vår barnmorska från kvinnokliniken dit. Hon ringde ner till barnmottagningen och mycket riktigt så skulle vi träffa en barnläkare där nere.

När vi kom dit sa vi vilken läkare vi sökte och dom var så förvånad och förvirrad över va vi gjorde där så sköterskorna kom och fråga om vi verkligen hade bokat besök och bla bla det blev faktiskt riktigt jobbigt.

Men sen kom barnläkaren Björn och sa att vi hade gjort en liten specialbokning. Han ursäktade för besväret och förklarade att dom inte kunde sätta in mig i bokningarna just för att deras patient inte hade kommit till världen så går det ju inte att skriva en journal. Sköterskan där såg lite skeptiskt och sur ut när vi följde med björn.

Han förklarade då att Hailie tillhörde samlingsnamnet dysmeli och att det var av den isolerade sorten alltså det hade inte drabbat fler områden. han förklarade vad man hade spekulerat i vad det kunde vara för orsaker men att det dock finns fortfarande inget som är bevisat vad som är orsaken. Min förlossning kommer inte bli något annorlunda utan kommer behandlas som en vanlig förlossning. Det enda som kommer hända är att barnmottagningen kommer att komma och titta på armen.
Han trodde att förmodligen kommer inte Hailie att kunna använda sig utav dom få fingrarna hon har på armen utan kommer att behöva protes. Som tur var arbetade S-valls sjukhus med örebro som vi kommer förmodligen få åka ner och träffa dom på enheten där nere.
Vi kommer även få en remiss till Habliteringen också för att få träffa arbetsteraputer (stavning?) och sjukgymnaster för att kanske eventuell träning av armen kommer att behövas för att den ska stärkas och för att hailie inte ska stötta bort den sidan.

Det händer grejer nu och det känns som att man bara blir mer och mer lugn för varje vecka som går och man blir tryggare och finner sig mer i situationen än vad jag gjorde förut. Min sambo Mattias verkar även ha landat och verkar ta allting med ro, vi sitter och diskuterar eventuella fritidsintressen som kan dyka upp och vi tror att djur kan vara en bit där då hon kommer att växa upp med hundarna Ray och Sammy.

Men nu ska jag fika lite och önskar er alla ett Gott nytt år! själva firar vi hos mina föräldrar med en extremt skotträdd hund som går på starka lugnande tabletter så några raketer blir det inte.

Men gott nytt år och ha det så bra !

2 kommentarer:

  1. Hej! Hittade hit när jag sökte efter bloggar om dysmeli. Jag födde en son med dysmeli (höger hand och arm) för tre veckor sedan. Det här är väldigt nytt för oss så jag har inte så mycket att dela med mig av men jag ville berätta att vi fick ett helt fantastiskt bemötande av personalen både på förlossningen och efteråt på bb. Vi visste inte om dysmelin utan blev rätt så chockade men förlossningspersonalen reagerade knappt, de har nog sett det mesta! Vi fick massor av stöd och det var ingen som reagerade ”fel”. Hoppas ni får ett lika fint bemötande i Sundsvall.
    De första dagarna efter förlossningen var tunga, det var mycket känslor och oro men mycket av det berodde nog på hormoner, nu ett par veckor senare känns allt tusen gånger lättare och vi tänker knappt på att vårt barn ser lite annorlunda ut.
    Det är lätt att känna sig lite ensam om detta, vi är inte så aktiva på facebook så har inte gått med i någon grupp där ännu... så det ska bli spännande att få läsa om er.
    Lycka till! Och gott nytt år!
    /Mia

    SvaraRadera
  2. Vad roligt Mia att ni hittade hit! =) Oron över att folk ska reagera fel nu har börjat dämpa sig för oss och jag hoppas att det ska gå bra med allting. Jag och min sambo är medlem i två grupper på facebook där det finns mycket trevliga, öppna och erfarna föräldrar till barn med dysmeli. Det känns skönt att kunna lära känna fler som har barn med samma sak så man kan dela med sig av åsikter och tankar =)

    SvaraRadera