I dagens samhälle strömmar den största sjukdomen på alla sätt och vis hos oss. Ibland kan man stoppa den och ibland inte alls, vilket ger förödande konsekvenser. Sjukdomen gör att man blir utelämnad i en ovisshet över framtiden och med tankar som hur långt är det kvar? vad händer nu? Hur blir det med min familj? vänner? och alla andra runt omkring mig som älskar mig?
Cancer... Sjukdomen dyker upp vid olika tidpunkter och på olika sätt och även i olika styrka. Jag sa till min sambo Mattias för inte så länge sen när vi åkte bilen:
- Vi är otroligt välsignade över att Hailie bara saknar sin hand och inget mer, för det finns värre saker som kunde drabbat oss.
Idag har cancern krypit en mer in på livet och bekanta har fått det vilket gör att man verkligen skänker livet och dessa familjer sin tanke. Jag vet att mina syskonbarns kusin drabbades av Leukemi och hon är bara barnet. Och dom i sin tur träffar ju barn och familjer som sitter i samma situation och ändå det värsta i det hela är kommer det gå hela vägen till att bli fullt frisk?
Min sambos kusin blev drabbad av samma sak men idag är han fullt frisk, men hur många kan kämpa sig ur det? Hur ska man som familj hålla ihop innan man bryter ihop? Blir familjen starkare med tiden eller blir den svagare? Jag själv kan aldrig föreställa mig hur det är att ha ett barn som drabbats men jag kan bara tänka mig min egen reaktion och hur förtvivlad och hjälplös jag skulle känna mig.
Det var inte heller länge sedan jag fick veta att en travtränare här har drabbats av det i hela kroppen, dock inte leukemi men cancer. Jag hade han som lärare i hovvård när jag jobbade på mitt förra jobb. En glad och trevlig människa, skämtsam och berömde en alltid. Han hade mycket häst och en familj vars både minsta jäntorna kör ponnytrav idag. Från att gå från att ha fullt med häst till ingenting gick otroligt fort. Och likaså sjukdomen har bara exploderat. Fy f*n vad hemskt.
Varje dag blir en kamp och det ska utstå påfrestningar varje dag och man ska försöka hålla humöret uppe för sitt eget barn. Jag vette fan och jag hade klarat det, jag hade nog brutit ihop många gånger för att kunna ens samla mig.
Så med detta inlägg så ska ni veta att jag skänker dessa familjer en tanke varje dag och hoppas att det ska gå vägen för er att ni ska få njuta av en fin framtid ALLIHOP tillsammans. Och till mig själv så känner jag mig väldigt välsignad och tacksam för det vi verkligen har här hemma tillsammans med lilla Hailie ! <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar