Steg för steg!

Dom flesta vet nu att Hailie har tagit sina första staplande steg här hemma utan att hålla i sig. Kan man bli något annat än stolt?

Igår blev hon 10 månader och det är sjukt vart tiden har tagit vägen det är nu inte långt kvar tills hon fyller hela 1 år det känns stort faktiskt och mycket speciellt. Blir till att ordna ett fint kalas, lär nog få dela upp det på två dagar då vi har det så trångt hemma hos oss =)

Idag blåser det så fruktansvärt kallt trots att solen lyser men vi blir nog sittande inne idag det är skönast så. Har suttit och tittat på min statiskt över mina bloggar det är kul att se hur många som följer just den här bloggen om vår dotter och hennes framsteg. Det är runt om i världen har jag sett självklart ifrån Thailand då min bror finns där nu fram till våren. Men dom som ligger högst upp är Sverige och sen USA vilket gör mig nyfiken på vad det kan vara för människor som läser och förhoppningsvis tycker bloggen är bra.

Det var ett inlägg här nu som jag faktiskt ångra att jag la upp här det skulle jag ha gjort på min blogg, det var den om graviditet i ung ålder. Jag var så arg när jag skrev det inlägget men jag ångrar absolut inget av det jag skrev. Det är ett ämne som handlar om personlig mognad och personliga beslut. Sen finns det alltid någon som inte är lämpad som förälder och kanske inte insett det, sen finns det alltid dom som de faller naturligt för. Det känner man själv och man ska inte döma någon för att man beslutar sig i ung ålder att bli förälder.

Jag har velat bli mamma under många år, men det har liksom aldrig varit rätt tillfälle, då jag velat jobba först och leva själv en stund sen hitta den rätte som jag nu har =) Som jag skrev där också, man skapar en annan människa som man kommer ha ansvar för resten av sitt liv och man kommer alltid vara deras mamma tills man dör. Det är de man ska tänka på som en av front frågorna om man verkligen vill fundera på om man är redo att bli förälder. Sen känn på meningen : Livslångt ansvar och förevigt en mamma.Om orden skrämmer är man inte riktigt redo. Det är min åsikt.

Nu när vi skulle vara i mina föräldrars hus så tänkte jag vara duktig och ta på Hailie sin protes så hon verkligen skulle till och vänja sig. Men tro ni inte på fan att jag glömmer att ta med en gasbindestrumpa som hjälper till att föra att mjukdelar på plats i protesen och det har fortfarande inte blivit så att jag kommit ihåg att ta med en när vi varit hem en sväng. Blir så sur på mig själv måste verkligen skärpa till mig när det gäller det.

Nä nu måste jag gå då Hailie har noll tålamod och hon drar snart iväg med både mig och skrivbordstolen =)