Igår eftermiddag hände det som verkligen inte får hända. Klandrar mig själv litegrann faktiskt att jag inte hade mer koll. Hailie hade somnat i bilen när jag hämtat min sambo mattias så jag la henne i barnvagnen när vi kom in och hon sov vidare.
Jag började laga mat och tittade till henne med jämna mellanrum, sen efter en stund när jag och mattias pratade i köket så hörde vi ett brak någonstans inne. När tanken väl slog mig så var det : Fan i hela helvete...Hailie!!
Sprang in i sovrummet och barnvagnen var TOM!!! Hon hade ramlat ur, hon låg på golvet på rygg så jag var snabb och plockade upp henne då hon börja grina. Jag trodde hjärtat mitt satt i halsen, slet av henne overallen för att se om hon gjort sig illa.
Jag tyckte först att hon svullnade i nacken men hon var bara lite röd här och var i huvudet men det var inga märken eller blånader eller blod heller för den delen. Jag ringde till mamma min för ja blev så jäkla rädd. Men det ordnade till sig, Hailie var som vanligt och började leka strax efteråt, hon kräktes inget eller visade något annat tecken på att hon mådde dåligt så vi behövde inte åka in med henne.
Men det var sista gången hon fick sova middag där utan att hon ligger brevid en själv. Nu får hon bara ligga i spjälsängen där vet jag att hon tar sig ingenstans så jag kan ha mer koll på henne inte för att det lär vara den enda gången att hon slår sig men det var sista gången hon ramlar från hög höjd.
Som sagt var vår dotter är överallt och tänker inte vara på ett och samma ställe så det lär bli hockey utrustning med sele och koppel så man vet vart hon är någonstans. Hon ger mig gråa hår i för tid men vi älskar henne ändå, det har gjort vårt liv mer framåt och nu sitter man inte bara still längre nu är det att hänga med som gäller vilket är kul. =)
Känner igen det där, men Nova ramlade ur vår säng, fy faan va rädd jag vart! Men allt gick bra och det gjorde det ju för Hailie också =)
SvaraRaderaJa de är en mammas mardröm och man klandrar sig själv att man inte tänkte efter, men du är inte den förste och inte den siste heller som får uppleva de...barn är som tur är väldigt mjuka och så vettiga att de inte tar emot sig som vi vuxna gör, så vi bryter armar och ben när vi ramlar...lillgumman, slutet gott alltin gott :)
SvaraRaderadet är som sagt var inte den enda gången hon kommer ramla och slå sig det lär nog komma fler gånger. Jag har det bara jobbigt att hänga med henne nu då hon ska ställa sig upp mot saker och hålla i sig. Hon far som ett torrt skinn här hemma och är överallt. =)
SvaraRadera