Habben..

Igår eftermiddag ringde det på min mobil, det stod inget nummer så då blev jag fundersam över vem det kunde vara. Men jag svarade i alla fall och det var kuratorn på habliteringen inne i stan. Vi skulle ju ha haft kontakt med dom redan i höstas men dom hörde aldrig av sig.
Dom skulle vänta på att örebro hade sagt sitt och då protesen var klar m.m. Men hon ringde och bad om ursäkt för att det hade dröjt typ 6 månader, men det hade "ramlat mellan stolarna" tydligen =/  lite oproffsigt tycker jag då men det var ju tur att dom ringde någon gång i alla fall.

Hon funderade över hur det gick och så med allting om vi hade något vi ville prata om eller så. Men jag sa att Hailie accepterar ju sin protes förutom att det var väldigt längesen hon kunde ha den men vi måste verkligen skicka ner den imorgon då vi har pengar så det bli klart någon gång.

Men det var bra att hon ringde för jag har lite funderingar nu faktiskt det är ju just det här med dagis, hon ska ju inte ha på sig protesen när det är dags att sova middag och sover hon på dagis måste ju fröknarna kunna ta av och på den. Jag uppfattade som att det skulle komma en arbetsterapeut till dagis för att instruera fröknar och det i hur den ska tas på och av.

Men jag vet inte känns som att jag måste ringa till dom och kolla nere i Örebro om dom tar kontakt med habben själva eller om det är vi som ska göra det. För det känns lite knepigt om någon från habben ska ta allt detta med dagis när dom inte ens har träffat Hailie ännu.

Vi ska ju få träffa teamet nu då jag kände att det kan ju vara lika bra att prata med dom och se om det kommer att komma en arbetsterapeut eller om det är vi som föräldrar som ska ta det med dagis själva. Det kändes inte riktigt som att Örebro och habben här hade något samarbete eller kontakt med varandra, så det är ju svårt att veta hur det går till.

Men i alla fall dom skulle skicka en kallelse så vi får träffa dom i teamet som vi tillhör då. Kan ju vara bra att få prata med dom om hur man kan möta andra föräldrar och barn på dagis sedan med att berätta för dom vad det är som Hailie har. Jag tror inte det blir så mycket problem med barnen för Hailies kusiner rycker bara på axlarna och tänker inte mer på det att hon saknar en hand. Min brorson tycker det är snällt av doktorn som gett Hailie en ny hand.

Så vi får se vad det blir av det här men jag måste ringa ner till Örebro och höra efter litegrann om vad som händer vid dagis och sånt.