Jag är uppe så här tidigt för jag har skjutsat min sambo till jobbet idag då hans samåkning är på semester. Hoppas ni har haft det bra veckan och helgen som varit för det har vi i alla fall. Har haft min barndoms kompis och hennes lilla dotter på besök. Sen har vi ätit middag hemma hos mamma och pappa både lördag samt söndag.
Det börjar bli påtaligt att det nu är inte många dagar kvar tills det är dags för Hailie att komma ut. Förvärkarna har blivit starkare och det känns verkligen när dom kommer. Nu vaknar jag av dom och måste lägga mig på sidan med täcke runt magen för att få någon form av stöd och värme så jag står ut med förvärkarna. Försöka ligga på rygg är inte att tänka på faktiskt det gör de jobbigt att andas och Hailie är inte heller så bekväm med det heller.
Min sambos barndoms kompis har inte för så längesedan fått barn hon också en liten pojke. Hon ringde här i veckan och gav lite tips och berättade hur dom hade upplevt vistelsen på sjukhuset. Det hade varit bra där och trevlig personal. Jag hoppas att upplevelsen blir detsamma för oss.
Jag har börjat känna inte bara i magen men i övrigt hos mig själv att kroppen typ ställer in sig på att något kommer att hända. Jag har blivit ömmare ner mot bäckenet och det spänner starkt över magen. Jag känner det som att hailie töjer ut skinner mitt på magen för allt som går för det svider och ömmar på magen.
Det börjar kännas overkligt att från och med nästa vecka är vi föräldrar till en liten speciell flicka som vi har väntat på så länge och nu är det äntligen vår tur. Jag tror att när dom väl kastar upp henne på bröstet så kommer jag börja gråta för det kommer vara så ofattbart stort både för mig och min sambo att äntligen få se henne. Det kommer bli översvämning av hormoner tror jag på förlossningen när det väl är dags.
Jo och sen så en sak till, om jag skulle gå över tiden så vill jag inte att folk sitter och ringer för att kolla om det är dags eller om det hänt något. För vi hör av oss om det har blivit något och när hon har kommit ut så att säga. Om inte annat får ni höra det från min familj.
Jag har nu även börjat gå längre promenader med hundarna och det känns kan jag lova. Det stramar i magen och att gå allt för fort är inte att tänka på vilket gör att den ena hunden blir lite otålig för att jag och den andra hunden bara gå och lufsar i egen takt. Så fortsätter det så här så kanske hon tillslut tittar ut. Men hon får inte titta ut före onsdag för då ska jag till barnmorskan för sista gången hoppas jag =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar