Örebro!

Nu är vi hemma igen efter en lång tripp ner till Universitets sjukhuset i Örebro, för ett besök hos dysmeli enheten. Vi startade tidigt på torsdags morgonen vi åkte redan klockan 06.00 från mamma och pappa. Jag trodde Hailie skulle ha mindre tålamod i och med att vi åkte bil och hon skulle få sitta upp länge i bilstolen och resan är ju lång.
Men det gick bra vi stannade och fikade efter vägen och tog fram barnvagnen så hon kunde få ligga och sträcka på sig.

Sjukhuset är enormt men det var inte svårt att hitta dit vi skulle och det var inte mycket folk heller där vi var. Vi fick träffa en arbetsterapeut och sedan avdelningens barnläkare/professor för dysmeli enheten.
Det kändes väldigt bra att få komma dit och att få prata med dom om det här, ingenting kändes jobbigt med besöket.

Dom vill verkligen att man förstår speciellt som mamma att det är inte ens eget fel att det blivit så här. Det dom tror kan vara orsaken är cirkulations rubbningar i moderkakan, men det är ju inte klart att det verkligen är så. Han undersökte Hailie och han upprepade några gånger att hon var mycket fin, det är hon också.

Vi fick se proteser av tre olika storlekar och sen höra på för och nackdelar man kanske kunde stöta på, det kändes väldigt tryggt och vi siktar på att hon ska ha en protes så tidigt som hon kan just för vanan och hennes utveckling skull.

Hailie sover i stolen på väg hem, vi var förbi min morfars grav ( Hailies gammel morfar). Det har varit mycket släkt prat och mycket känsla av att generationer som passerat.

Nu om två veckor kommer Örebro ringa och kolla så vi smält all information sen ska vi ju ner och göra en gjutning av protesen som hon ska ha när hon blir 6-8 månader gammal.

Det har varit väldigt mycket nostalgi efter vägen av resan till örebro vissa roliga andra lite mindre. Vi åkte förbi Fagersta där firade vi midsommar nästan varje år när jag var liten det var en av dom roliga nostalig flashbacks =) Sen på väg till "landet"  som vi kallar det för i släkten på min mammas sida åkte vi förbi vagnhärad där min mormor och morfar bott när jag var mindre. Macken som jag och morfar gick till för att köpa godis låg kvar. Det är de sista minnet jag har av honom, jag kom ihåg att han sa att han inte hängde med och att han blev andfådd.

Nu på vägen hem stannade vi förbi morfars grav.

Morfars grav, han dog år 2000. Jag var inte med på begravningen för ja va inte så gammal då och mamma tyckte det var bäst så. Nu var det första gången ja va där på graven. Så idag kände jag att det hade varit roligt om morfar hade fått träffat Hailie. Jag tror han hade varit väldigt stolt över henne. En dag när hon blir lite större ska vi åka dit igen, men det lär ju kanske blir fler tripper dit eftersom de blir lite farande till Örebro. =)
Jag tror även att min farfar hade tyckt det vore roligt att få träffa Hailie men han är inte heller vid livet tyvärr. Men ja tror gubbarna är stolta än då vart dom än befinner sig. =)